Okej jag överdrev lite i förra inlägget. Jag tänker faktiskt inte sluta blogga. Jag kommer bara va lite seg på att uppdatera kanske, eftersom det inte finns så mycket att säga här känner jag.

Idag har jag spelat min seriedebut, och jag gjorde faktiskt mål trots mina knappt 20 minuter på planen. Trodde att knät hade fixat sig, men tydligen inte.
Det är ganska mycket som hänt nu, och kommer hända. Tyskland på onsdag, Simon, Jossan och Alfred fyller allihopa inom en veckas mellan rum, och lite andra små grejer.

Jag vet verkligen inte om jag ska skratta eller gråta nu när vi ska sluta skolan. På ett sätt är det sjukt skönt, men på ett annat så sjukt jävla ledsamt. Att inte längre få träffa människor nästan varje dag som jag gjort i 3-9 år nu, det tar verkligen på krafterna.

6/3 - hela mitt hjärta till dig